jag är den jag är

Har känt väldigt länge att något känns extremt fel
inte bara jag som har lagt märke till det utan alla runt
om min omgivning... så tänkte det var dags att ta i tu
med det...

hittade en sida och skrev in mig varför vet jag inte
ren impuls, kanske för innerst inne jag ville få hjälp,
kanske tänkte: ah, dom kommer ändå inte höra av sig....

men idag ringde dom alltså... och fick redan
tid hos dom på måndag ! vilket var helt, waah
so soon liksom... hon märkte det på mig med
så bad om en ny tid och det blev på min födelsedag
hehe... ^^ men det är iaf lite tid kvar och bestämma
sig om man vill ditt eller om man kanske inte riktigt
är redo för det...

nackdelar :
1. det kostar... inte som en vanlig sjukhusräkning som
går på 250 spänn... nej nej här snackar vi maffiga kostnader
950 kr per besök
2. det kanske inte alls hjälper ?
3. pinsamt att gå ditt och säga hej ! jag har problem

fördelar :
1. det kanske är värt det ? du kanske slipper gå där
10-20 gånger som det står man behöver gå....
2. det kanske hjälper ?! du kanske slipper den här
ångesten och oron...
3. du kan gå därifrån och vara en problemfri människa

ok nu ska jag inte överdriva eller blåsa upp detta
och helt ärligt, gillar jag att vara för mig själv
jag undrar om jag faktiskt vill ha hjälp... jag börjar
tvivla... känns inte så lönt...

men iaf, jag är inte ensam om att ha social fobi
känns nästan så...

jag är trött på att folk tror jag är arrogant, känslokall,
inte är intresserade av dom... folk tror jag är någon slags
utböling som alltid sitter där hemma och vägrar gå ut
eller vill hellre vara hemma helt själv... dom tror att
jag tycker jag är bättre än dom eller att jag skiter
fullkomligt i dom...när det inte alls är så

det finns ju anledningar... jag visste bara inte vad för sorts
anledningar förens man läste om det... svaren kan finnas
mitt framför näsan på dig men du ser det ändå inte.. man
tänkte, jo men det stämmer ju, det är ju precis så ! jag har
aldrig tänkt att gå till grunden med detta för alla har konstant
sagt att jag är konstig, skum, onormal, bitter, sur, falsk
så många gånger att man till sist ja men ok... det kanske
är så... det måste ju vara något stort jävla fett fel på mig !

men när hon sa som jag fick prata med i telefon att jag
är inte ensam om detta så var det precis som... men hur
klarar dom sig ? hur lever dom sitt liv ? och dom som mår
bättre idag hur ser deras liv ut, socialt ?

jag är den jag är idag pågrund av en anledning...
men iaf, no more shopping ! absolut inte ! totalt oacceptabellt
vet inte hur jag ska klara mig för det är ju min lilla frihet
att shoppa... det får mig på lite bättre humör... mina nya
skor som jag köpte igår måste jag lämna tillbaka om jag
ska nått så där klara mig hela feb...

det värsta är inte shoppningen... det värsta är att jag
känner att ajg inte kan berätta om detta för nån...
mamma hade bara sagt, men är det lönt ? du har inga
problem, varför ska du gå ditt ? vem ska betala den räkningen ?
hon kommer se ner på mig totalt...

det känns som jag behöver berätta detta för någon...
kanske vill höra, bra gjort, äntligen, det kommer hjälpa,
du kommer må bättre inte en massa annat som bara får
en ledsen