Vänner

Jag kan inte vara med någon som drar fram det värsta
ur mig. Drar fram mina dåliga sidor... Jag trivs inte att
bli förbannad, jag gillar inte när jag ska behöva skrika.

Dom personerna som lyckas få mig förbannad, kommer
jag antagligen aldrig mer se. Jag kommer aldrig kunna slappna
av i deras närhet.

Jag gillar inte falska människor, jag gillar inte människor
som visar en sida för mig och en annan för någon annan.
jag gillar inte människor som ser ner på mig eller tror
jag är född i farstun. Kort och gott. Jag gillar inte att
bli sårad.

Från lågstadiet till slutet av högstadiet har jag aldrig
kommit överens med min klass... det konstigaste var
att på dagis var allt bra... men sen hände det något...

Att klasser alltid delas upp i olika grupper är väl inget nytt ?
Dom populära, dom mindre populära och dom som blir helt
utstötta. Jag var väl mellan dom mindre populära och dom
utstötta... vissa dagar hade jag någon att vara med, vissa inte...

Det roliga var att dom som blev utstötta från gruppen populära
hamnade ju såklart med oss andra, resten... jag kommer ihåg speciellt
en tjej Sara som tillhörde dom populära, att en dag slutade hennes
bästis bara prata med henne, så vi började umgås ist... Sara var nog
den mest underbaraste människan som jag har stött på, faktiskt...
Idag har vi ingen kontakt men hon hittade mig inne på facebook ^^

Och det är det som jag ville komma till ! Saras bästis från
lågstadiet hade addat mig på facebook... jag menar, hon och jag har
aldrig någonsin pratat... hon var grymt elak mot mig i högstadiet,
i lågstadiet låtsade hon om som jag inte fanns...

Men nu, ska vi se... 10 år senare så addar hon mig på facebook ( ?! )
har människan ingen skam i kroppen ? : / vad tror hon...

Vänner.
- För mig är : Någon som man kan se sig själv i, någon som
får en att le och skratta, någon som kan se på en när man
behöver en kram, någon som man kan lita på 100%, och
framförallt förstå en.

Från ljus till skuggor...
kan man gotta sig i att Saras ex-bästis är nu mera tjock ? : /