Jag är trööööttttttt

Så jävla trött... gick upp kl 07.25 för att börja göra mig i
ordning... var på en kort arbetsinterjuv men tror dock
inte jag kommer få det... " Aa jag hör av mig innan fredag
iaf " jaja... rätt ner i stupet på dom öppna käftarna...

Det hade varit ganska kul om man fick det. Fick praktiskt
taget välja vilka tider vi själva ville jobba på. Kvällstid,
helger, vilka dagar i veckan. Fast lön. På sommar´n
skulle dom åka runt på olika festivaler och sälja deras
produkter då´ra... komma in på alla tänk möjliga festivaler
( i sverige ) fy fan !

Men ännu en brist på hur jävla dålig jag är på att
kommunicera, ta för mig och speciellt se personen i
ögonen... varje gång man ffick ögonkontakt var det liksom,
se ut ! Åh, kolla det snöar... vad kallt * burr *

Så flyger tankarna upp i huvudet på mig... jag kan sitta
och dagdrömma. Kommer på mig själv att jag kanske har
stirrat för länge på klockan eller på tavlan eller ser helt
ointresserad ut...

Det är en helt annan sak när man är ute... folk undrar
om jag nu har svårt med den sociala biten hur kan jag
då gå ut och festa ? På privatfester sitter jag bara med
dom som jag trivs med, som jag kan faktiskt prata med
utan som helst problem... det gäller att jag riktigt super
ner mig för att jag ska sluta bry mig om folket runt om
kring mig... men tillochmed dom som jag är med klagar
på att jag inte snackar...

När man är ute, ute så är jag ju bara med dom som jag
går ut med. Att ignorera folk är något som jag är bäst på...
jag bryr mig som sagt inte om andra när jag är ute, bara
med dom som jag är med, ibland... kan hända jag smiter
iväg även där... O_o

Men att ta kontakt med folk ute, fråga efter vägen,
fråga efter tändare, aa vad fan som helst är inga problem.
För jag vet att jag kommer ändå aldrig träffa den här
personen igen. Jag kan lika gärna dra ner mina byxor
och skrika : Heeej ! Jag heter mongo vad heter du ?!

Det är när folk börjar riktigt ha en diskussion med
en som jag bara aah... vad ska jag säga ?... jag måste
tänka genom varje mening riktigt noggrant för att
personen inte ska tänka, men vad fan är det för person
jag snackar med ? Det är de som går runt i huvudet på mig.
Vad tror folk om mig ? Varför stirrar hon/han på mig ?
Har jag något i pannan ? Jag måste göra bra ifrån mig.

Det är inte som vanlig "undran". Min är 100% värre
än "normalt" Sakta men säkert börjar paniken byggas
upp.. det är svårt att förklara men det är som en blandning
mellan riktigt pressprestationsångest, mild ångest attack
och klaustrofobi. Ofta när jag är bland stor folkmassa eller
när man hamnar på ett väldigt öppet ställe där alla kan
se en börjar hjärtat gå i 180. Jag börjar kallsvettas och
när man får låg blodsocker och reser sig upp jätte snabbt,
ni vet man bara wow... helt yr... bara känner jag måste
här ifrån ! Ska jag springa ? Jag måste få luft...

När man tänker en himlans massa på hur man ska bete
sig så får man hjärnstopp... det är som att komma in i ett
riktigt stökigt hus/rum. Bara happ, var ska man börja ?
Tar en stund innan man börjar organisera.

Jag måste iaf börja lära mig att ta för mig och inte
vara rädd för att prata. För om jag ska på fler arbets-
interjuver så kan jag bara inte sitta och se ut...

Nu ska jag vidare med till Medborgarplatsen...
jag har ingen jävla aning om vart jag ska, vet
inte ens var Medborgarhuset ligger... men det
löser sig... bara jag inte kommer försent idag
med...

/ Ciao.