måndag 9 mars 2009

Är du for real ?

Folk är så jävla roliga... ena stunden när man pratar
med dom är dom " röv slickare " men när man vänder
ryggen till så visar dom sina rätta färger... : ) det är så
kul... folk kan verkligen vara bra falska. Falska eller bittra.
Eller råkar man kanske komma på dom vem dom verkligen
är så poff, förnekar dom och förvandlas till värsta monstret.
Människor är inte alltid det dom ger sig ut att vara.

Förlåt mig, men det är en helt annan sak att förstå en
person än att först känna en person sen många år tillbaka
och sen helt plötsligt bli " falsk ". Då har det hänt något
på vägen... Folk som vill förstöra eller folk som ser ner
på en för att det kanske går bättre än dom själva. Jag
är usel på att förklara saker. Men jag är inte dum.

Jag har iaf berättat för en av mina närmaste nu om
lite allt möjligt som har varit på gång... hon bara ahaa...
förstod mig lite mer.. och hon sa att ist för att döma folk,
vad fan är hennes problem eller är hon helt dum i huvudet ?
Så kan man sätta sig i ens persons sits. Ta reda på lite fakta.
För alla har en anledning till hur och varför dom beter sig
som dom gör. Kan ha hänt något i deras förflutna. Dom kan
ha blivit riktigt sårade tidigare osv. Vi alla sätter upp olika
" försvarsmekanismer " så fint som det heter... Det enda
sättet att " bli bättre " eller klara sig ur det är träning.

Tränna på det som du har problem med. Kan vara att
du blir arg lätt, att du har svårt att ta kontakt med folk.
Allt möjligt ! Ta reda på vad som får dig att trigga av.
Börja att prata med en av dina vänner om något som
du kanske aldrig skulle våga prata om annars. Sen börja
bli mer öppen. Du kommer få så många positiva reaktioner.
Folk vill kunna förstå dig. Inte undra eller tro det kanske
är något som dom gör fel så du kanske tar avstånd.

Min vän hade det lite på känn. Men hon kunde inte
sätta fingret på vad. Hon trodde jag inte var intresserad
eller tyckte hon/gänget var dryga typ. Men när jag berättade
vad som var wazup liksom så fatta hon direkt. Hon hade
märkt av att jag hade svårt för ögonkontakt. Hon tyckte
det var konstigt att jag ibland sprang iväg för att vara
själv. Men som sagt. Hon förstod ! Och det var en
ren jävla lättnad... nu känns det som vi har kommit
varandra lite närmre...

Låter kanske som en klyscha. Men folk borde läsa/lära
sig mer om psykologi. Ta sig in folks hjärnor och förstå.
Det är så jag har börjat lära mig lite mer om folks olika
personligheter, eller varför dom beter sig som dom gör...
sen av egna erfarenheter plus googlat en jävla massa... ^^

Min mamma är ren martyr kvinna. Slår med glas och
allt hon kommer åt för att få uppmärksamhet. Kan över-
driva saker till max. Kan vara riktigt elak ibland eller
arrogant utan hon själv är medveten om det... Drama,
drama, drama hela tiden... hon är ändå den personen
som jag vill ska kunna förstå mig mest... jag vill kunna
prata med morsan öppet, precis som alla andra tjejer
kan med deras mammor... snacka om ens första kärlek,
snacka om hennes första kärlek, prata om problem osv...
men jag vågar helt enkelt inte för jag vet att jag bara
kommer få arroganta svar eller en klapp på huvudet.

Hon är väldigt stark i sig själv alltså så... stå på egna
ben. Hon har varit med om mycket själv, men har
tagit sig igenom det själv. Jag tycker också bäst
om att bearbeta mina problem, själv. Men ibland
ni vet... kan lite stöd vara skönt att ha... aja...


Vad nu.... nyss frågade en " vän " om jag kunde
ladda på hans jävla mob ? Vad är det... Ska jag
prösa hans blöjor med eller... Åh... jag vill bara...
€%¤#@=!!! fuck this.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar